Sida 2 av 2

Anmälan öppen – The Rap Race

Trans Gran Canaria 2017

Gran Canaria, lördag den 25 februari 2017

Klockan är 04.23 och jag sitter på bussen som ska ta mig upp till starten av Transgrancanaria. Har varit magsjuk torsdag och fredag och bestämde mig först när jag vaknade att jag ändå skulle göra ett försök att ta mig de 82 kilometrarna mellan bergsbyn Fontanales och Maspalomas. Man kan ju alltid bryta.17016476_1263979830359537_779538615_o

Klockan är 06.57 och det är 3 minuter till start. Vi står uppradade i startfollan och luften är laddad av förväntningar på äventyret som ligger framför oss. Solen har ännu inte gått upp och man bländas av pannlampor samtidigt som öronen bedövas av speakern som vrålar i micken. Jag fattar inte ett ord men blir uppjagad av intensiteten i hans röst. Det blir plötsligt knäpptyst. Vad händer? Fattar inget men tycker mig höra en svag takt ifrån ett slaginstrument. Ljudet blir starkare och min kropp rycks med av rytmen som ökar och ökar tills en mäktig kör av mansröster får stämningen på torget att vibrera. I 2 minuter fortsätter detta innan det blir tyst igen och speakern startar en nedräkning på spanska. ”Diez, nueve, ocho, siete…”

17035870_10154557710528893_1053187097_oStartskottet går, jublet stiger och det blir rusning direkt för att söka position inför de smala stigar som vi strax ska in på. Jag tar det lugnt och försöker fokusera på att hålla mig på benen i folkmassan som rör sig upp mot den första stigningen. Vi ska ju trots allt springa hela dagen.
Klockan är 11.23. Vi är påväg ner mot Teror och framsidan på det högra låret börjar kännas en aning stel. Inte bra. För många timmar kvar och för många, långa utförslöpningar. Bestämmer mig för att ta det lite lugnare och fokusera på fotisättningen för att avlasta muskeln.

Klockan är 14.12 och den långa klättringen upp mot Roc Nuble har precis börjat. Jag kommer ifatt Rodríguez som är en herre i sina bästa år. Han ber mig ta ett kort av honom med berget i bakgrunden. Vi kör en stund tillsammans och han frågar mig hur jag mår. Jag berättar att det känns fint och att benen börjar bli lite trötta. Han säger att det ska vara så. Jag frågar hur han mår. ”Min röv bränner som eld” svarar han.

Klockan är 17.20. Är påväg ner mot den sista större kontrollen och det börjar bli riktigt illa med framsida lår i bägge benen. Känner också att skinnet håller på att lossna på en del ställen på fötterna. Sätter mig på en sten bredvid stigen. Av med strumporna och konstaterar snabbt att det inte ser bra ut. Fram med tejp för att skydda de mest utsatta partierna. Medan jag sitter där hinner ett tiotal löpare passera. Varenda en stannar och frågar om jag är ok och om jag behöver hjälp. Att alla alltid ser efter varandra är något jag verkligen uppskattar. Alla vet att det finns risker med vad vi håller på med och att vi måste hålla ihop.

Klockan är 18.45. Solen börjar gå ner och himlen skiftar i rosa. Vid horisonten skymtar havet och jag förstår att det kommer att gå vägen. Hela jag fylls av känslor som jag inte kan sätta ord på. Från att det i princip varit kört att ta sig till start till att nu ha målet 17093128_10154557710553893_663301135_oinom räckhåll. Sanslöst!Jag plockar fram pannlampan och fortsätter klättringen längs bergssidan samtidigt som jag tänker på något som Rodríguez sa. ”When it feels hard, think of what you will eat after the race”. Låter som en bra idé Så jag går lös och fantiserar fritt om öl och friterad mat och pizza och kyckling och sushi osv.

Klockan är 20.12. Jag springer tillsammans med en liten grupp löpare i en uttorkad flodbädd och svär lite för mig själv. Hade fått för mig att den sista biten skulle vara enkel. Istället är det stenar till förbannelse. Man får inget gratis utan måste ha koll på varenda steg. Och ont gör det när man missar lite. Fanns det ingen bättre stig? Gnäller vidare en stund. Sedan kommer jag på att jag just där och då delar en fantastisk stund med människor jag inte känner. Vi förflyttar oss genom mörkret tillsammans mot ett gemensamt mål. Alla har tagit sig igenom dagen och hanterat olika saker och ska snart få möta de som väntar vid målet. I mitt fall är det familjen. Som jag längtar att få krama om dem. Flodbädden känns plötsligt lätt att forcera och jag märker att jag ökar tempot en aning eftersom det blir en lucka till gruppen.

Klockan är 21.02. De sista kilometrarna går inne i Maspalomas. Det är fest på gatorna och människor hejar och skriker ”venga, venga, venga..” och ”champione” eller något liknande. Benen vill inte springa längre men på något sätt går det fortfarande. Har vikit ihop stavarna och har dem nu i högerhanden. Tar en sista mun med vatten. Varför vet jag inte. Ska ju korsa mållinjen inom ett par minuter.17036931_10154557710538893_860347264_o

Från målområdet hörs samma typ av hysteriska speaker som vrålar besinningslöst som i starten. Musik pumpar ur högtalarna och det är massor med människor på bägge sidor om vägen. Jag ökar farten och ser plötsligt 3 välbekanta figurer. Får en tår i ögat. ”Heja pappa!” skriker döttrarna. ”Du klarade det” skriker min fru. De överröstar speakern utan problem. När jag når dem tar de min hand och jag fattar att de tänker springa med mig in i mål. Tillsammans springer vi längs den gröna mattan som är utrullad för alla de som har varit ute i allt från ett par timmar till flera dygn och nu äntligen når sin slutdestination. Känslan är helt otrolig och när vi korsar mållinjen blir vi stående tillsammans i en liten ring. Jag böjer mig ner för att krama om minsta tösen när hon utbrister ”oj, vad du luktar illa”. Och så är det såklart efter 14h äventyr i de Gran Canariska bergen med massor av svett och sveda.

Lärdomar inför nästa utmaning:

Eftersom loppet bjöd på så mycket utförslöpning hade det varit bra att träna
 ännu mer av detta. Torra strumpor i dropbagen hade nog hjälpt mina fötter att må lite bättre. Jag tog det lugnt vid 17091390_10154557710613893_1714511016_ostationerna och såg till att få i mig energi. Det var definitivt en nyckel för att klara loppet. Jag åt de saker som jag visste att min mage kunde klara och testade inget nytt vid stationerna. Galet nöjd att jag bland annat skippade espresso som jag annars älskar. Jag hade med mig grejer för att plåstra om mig själv. Kanon! När det blev jobbigt kunde jag fokusera mina tankar på saker som hjälpte mig framåt. Ska utveckla detta mer.

Tack för att du läste!

Martin Larsson

På planet hem till Sverige…

17035827_10154557710548893_669864984_o

 
    

 

Island 2017

16936197_10154540197248893_1453541337_o

I juli drar vi till Island för att njuta av öns fantastiska natur.  

Som en vandringsresa fast i lite snabbare tempo.

Läs mer här:

Iceland Sessions 2017

Bruksleden, Hallsta-Västerås

Allting började med att Ilich och David bjöd in till ett spontanpass via Facebook.

Tanken var att ta bussen till Hallsta och springa hem till Västerås via etapp 4 och 5 av Bruksleden. Sakta men säkert började fler och fler visa intresse och slutligen stod 14 st löpare kl 9:00 vid busstationen i Hallsta.

Det tog ca 4km att ta oss till Bruksleden, via cykelleder och grönmarkerade leder.

14632721_10154144708453893_1635158090_o

Efter ca 4km var det dags att följa Bruksledens orangemarkerade led.

14618915_10154144708443893_837222980_o

Bäverland där vi fick ta det lugnt pga många hål.

 

14724116_10154144708393893_1911146212_o

Hade man suttit still tillräckligt länge så hade vi garanterat sett en och annan bäver.

 

14725221_10154144708503893_1808408661_o

Obligatoriska kalhyggen. Mormors källa(strax efter vindskyddet) bjuder på källvatten men just idag såg det mindre gott ut.

14725278_10154144740998893_1261133099_o

11km har passerats och de ler fortfarande.

14618909_10154144708523893_977408498_o

Mindre än halva distansen kvar.

14689262_10154144728898893_1913329805_o

Klassisk Bruksledenterräng. Kuperad tallskog.

14699463_10154144728808893_302825221_o

John och Erik hade en beef som skulle redas ut på fornborgen vid Skansberget.

14677891_10154144708533893_1097303016_o

Här gick vi skilda världar.

Så efter ca 19km valde vi olika vägar hem. De flesta siktade in sig på leden som ledde raka vägen till Västerås(2km) medan några kämpar fortsatte norrut på etapp 1b(11km) som skulle ta de hela vägen till Rocklunda.

Sammanfattningsvis är leden mellan Hallstahammar och Västerås en välskött led med mycket varierande landskap, fornborgar, ganska kuperat, välmarkerat och lagom långt för en söndagstur.

Tack alla som var med!

/Rodde

WTRS fyllde tre år

14550901_10154100412938893_288963024_o

 

Den 8:e oktober firade Westeros Trail Running Society sin treåriga existens.

Det gjorde vi genom att första ta ut oss ordentligt på ”Hässlö Open”-banan.  Spring så många varv du orkar på två timmar eller tills du känner dig nöjd, var direktiven. Ett varv var ca 1,7km och runt 100hm.

14523095_1288400964543680_1798779006521154746_n

Samlingsplats där det även erbjöds lek på slackline.

14591661_1288400994543677_8613469225040089222_n

Bra träning för att hantera branta backar och grus i skorna.

14572197_1288408284542948_104643400743103329_n

Efter löpningen tog vi oss vidare till en vedeldad bastu på Björnön där bad i Mälaren lät som en god idé för flera.

14572310_1288401001210343_590701709602474946_n

 

Avslutningen av jubileumet tog plasts på Folkets, där middag med diverse dryck intogs under trevliga former.

14642263_1245631772165762_7501226929020085612_n

Stiglöpning vid Anundshög

Det blev ett 30-tal löpare som lockades till Anundshög – Västerås för gemensam stiglöpning.

En introgrupp och en medel/snabbgrupp sprang på stigarna längst med Badelundaåsen och passade även på att leka lite vid Sveriges största gravhög.

13441620_10153838138823893_594150946_o 13441645_10153838138783893_654393315_o 13453039_10153838143848893_1337955096_o

 

Var samlas ni?

Vi samlas på olika platser i princip varje gång vi springer. Huvuddelen av samlingarna sker i någonstans i Västerås men på helgerna passar vi ofta på att utforska våra närområden. Ibland möts vi upp med andra stiglöpare från andra städer för att leka på deras hemmastigar, som i Sala, Eskilstuna, Surahammar, Hallstahammar, mm.

För att enklast veta var nästa träff kommer att vara kan du gå in under fliken ”nästa träff” och läsa mer om träffen.

Har du Facebook är enklast att prenumerera på våra evenemang som läggs upp på FB-sidan.

https://www.facebook.com/WesterosTrailRunningSociety/

Våra träffar är gratis och öppna för alla. Inga medlemskrav eller andra avgifter. Kom när du vill och ta med de du vill.

Väl mött!

Idag i VLT

Lite läsning om vad vi gör i skogen egentligen.

vlt.se/halsamotion/mellanstockarochstenar

Hej världen!

Välkommen till vår nya sida. Under den närmsta tiden kommer vi att fylla den med nåt vettigt och förhoppningsvis inspirerande.

Nyare inlägg »